Dror Feiler
24/9-09 till 11/10-09
2 Videoinstallationer
Ondinnonk (De ouppfyllda önskningarnas språk)
Ondinnonk är en videoinstallation bestående av en 16- delad split screen som bygger på en dokumentation (mellan 2001-2008) av gatumusiker från olika delar av världen, som med begränsade färdigheter på olika trasiga eller hemmagjorda instrument framför sin egensinniga och brustna musik. Ibland är det bara med en enda ton, eller ett slagverksliknande ljud som framförs var för sig för att sen förgrenas i duos, trios och upp till fullskalig ensemble med 16 samtidigt spelande musiker. Det är med en sträng och gammal musikalisk kompositionsprincip som verket byggts upp. Samtidigt som varje del redovisas i sin ursprungliga form, skapas ett globalt samspel: både lyhört och sprött som mäktigt kakafoniskt.
I den andra delen av videoinstallationen redovisas gatumusikanterna var för sig tillsammans med texter – en för varje musiker och plats – skrivna av Gunilla Sköld Feiler.
Videon visades i Donaueschingenfestivalen (2008) och sedan i Wien Modern (2008) och i Huddersfieldfestivalen (2008). Det är första gången den visas i Sverige och på två platser samtidigt: TEGEN 2 och på Glömskans Museum i Norrköping.
Illegal aliens – En liten rännil av jordens fördömda söker sig till Nord.
”Förutom att invandring – eller annorlunda uttryckt närvaron av det icke-nationella i den egna nationen (snarare än bara främlingar i den egna nationen) – stör den nationella ordningen och delningen eller gränsen mellan det som är nationellt och inte är det […] skadar den ordningens integritet, dess renhet eller mystiska fulländning och fullbordandet av ordningens inneboende logik”.
Abdelmalek Sayad
Det verkar som om den slutsats man dragit av Berlinmurens fall är att det är enkelt och effektivt att bygga murar/barriärer – bara retoriken bakom är den ”rätta”. I det här fallet att hindra fattiga migranter. Men motiven glider oftast ihop och gränserna mellan droger, migration och terrorism löses upp, så murarnas och barriärernas funktion inte bara blir att separera oss från dem, utan också att konstruera detta vi och de, så att de som befinner sig på fel sida närmast definitionsmässigt blir farliga. På så sätt skapar murarna barbarer av människor som i själva verket bara fullföljer en ofullständig globalisering, där kapitalet har befriats från sina nationella bojor medan människorna fortfarande är fångna i staterna, förbjudna att följa efter jobben. Samtidigt som tv, radio och internet sprider kunskap om välståndet på andra sidan. Det konstiga är därför inte att det skapas ett migrationstryck, utan att det inte är starkare; bara en liten rännil av jordens fördömda söker sig till Nord. Vilket kanske tyder på att det krävs ganska lite för att man ska vilja stanna där man är: lite fler jobb, ett skolbygge, något som ger hopp om en framtid.
I debatten om globaliseringen framställs ofta vår värld som alltmer gränslös och möjlig att fritt röra sig över. Men möjligheterna till mobilitet är ofta ojämlikt fördelade. Turister och affärsresenärer från nord reser nästintill obehindrat, medan flyktingar och arbetsmigranter från syd begränsas av både ekonomiska hinder och allt hårdare bevakade nationsgränser.
Vad betyder denna ojämlikhetens nya geografi för rätten att röra sig fritt, arbetets organisering, nationalstatens gränsövervakning och vår syn på demokrati, rörelsefrihet och migranter? Vilka är effekterna av en ökad olaglig arbetskraftsrörlighet över gränser och de ”papperslösa” invandrarnas och vår syn på den andre? Och vad händer med ”rätten att fly”? Bör vi se migranterna som försöker komma till ”nord” inte enbart ska ses som passiva offer för en orättfärdig ordning, utan som individer som faktiskt agerar i strid mot denna ordning och som därigenom visar att andra förhållningssätt är möjliga.
Vilka murar/barriärer/gränser var/är då värst? Nutidens eller dåtidens? Ja, håller man sig till reda siffror d.v.s. antalet döda så är vår tids murar mycket ohyggligare. Det är visserligen inte fint att göra sådana jämförelser, för våra murar/gränser är ju något helt annat. De är ju demokratiska.
Dror Feiler är en musiker, tonsättare, konstnär och politisk aktivist, född i Israel och bosatt i Sverige sedan 1973.