Kalle Brolin, Nils Claesson, Katarina Eismann, Carl Johan Erikson & Björn Larsson, Shabnam Farae, Dror Feiler, Antonie Grahamsdaugther (Frank), Ilja Karilampi, Lina Persson, Denis Romanovski
24/8-18 till 9/9-18
Vi röstar inte efter vad vi tänker, utan efter vad vi känner enligt historikern Yuval Harari som slår därmed fast att demokratin inte bygger på rationalitet utan på mänskliga känslor. Därför kan demokratin lätt förvandlas till emotionell dockteater. Det vet förstås politikerna också, och utvecklar därför olika sätt att spela på våra känslosträngar.
Det är något vi konstnärer borde vara väl förtrogna med, för inte är det så olikt konstens sätt att verka, beröra, förföra, styra och manipulera. Men konstens perspektiv kan också vara subversivt och kritiskt. Och att kritiskt genomskåda och söka svaren, ja t.o.m. sanningen dristar sig Yuval Harari påstå är det enda vi kan göra, som individer och kollektiv, för att rädda demokratin som idag är hotad på flera sätt.
Idag har vi ett växande nationalistparti i Sverige, precis som i andra europeiska länder, och vill det sig illa så är de vår morgondag. Vilket inte bara hotar riktigt utsatta grupper i samhället: flyktingar, papperslösa, hbtq-personer och låginkomsttagare, utan också ett nödvändigt inbromsande av klimatförändringarna. Och vad som skulle bli följderna av en nationalistisk kulturpolitik kan ni säkert föreställa er …