Nils Claesson
3/9-20 till 27/9-20
Vad döljer sig i Nils Claessons “svarta låda”? Den svarta lådan som vi vanligtvis förknippar med ett flygplans färdskrivare och som är konstruerad för att överleva en krasch. Kan det motsvara minnet? Det som etsats in i hjärnan, det som blir kvar av livet. Kan vi hitta någon tillförlitlig information där? Såsom insikt, erfarenhet, misstag, felsteg, lycka.. i hjärnans labyrint av kopplingar och omkopplingar, tolkningar, misstolkningar, återvändsgränder och tidsanfrätta minnesbilder, när vi ser tillbaka och summerar en tidsrymd.
Minnet kan vara så bedrägligt, men Nils Cleassons svarta låda, det privata fotoarkivet, 1971 – 2019, som vi i utställningen får tillträde till – alla bilder på kompisar, vänkrets, avgörande händelser, flickvänner, barn, vardag.. kort och gott, allt som bidrog till att ”Du blev Du och Jag blev Jag” – är en bot mot både minnesförlust och allt för fixerade historieskrivningar.
Men det är animatörens blick på den frusna, orörliga bilden vi får möta, genom flödet, relationen, övergångarna mellan bilderna, i en rytmiserad ström omvandlad till film. Claessons ”svarta låda” blir därmed också biografens black box – filmens rum, som brukar ställas som motsats till ”the white box” – det vita gallerirummet.
Och med Nils Claessons egna ord:
Utställningen består av fem filmer som visas samtidigt. Filmerna har olika längd och är tonsatta av Dror Felier, vilket skapar en nästan oändlig möjlighet till nya möten mellan bild och ljud.
Här inbjuds till att betrakta rum och projektioner från sidan och växla perspektiv, en tanke som 1600-tals-filosofen Montaigne odlade. Att filosofera handlar om att se. Vi får inte glömma bort att ordet teori kommer ur det grekiska ordet theoria, θεωρία, som betyder skådande. Teori börjar med att ta ett steg tillbaka och titta.
Ibland kan en kamera fånga en tanke och i längden får den svårt att ljuga. Att ta bilder är ett sätt att försöka förstå genom att fånga tiden i en fotografisk process. Det som fotografierna visar har hänt i den mening att ljus har passerat genom en lins och omvandlats till en tvådimensionell bild med centralperspektiv. Kameran är en fantastisk maskin att både gömma sig bakom och få tröst av. Trösten i att frysa tid och att spela på den fotografiska maskinen som på ett musikinstrument.
De gestaltade rummen på TEGEN2 blottar vad som händer i ett medvetande. De utplacerade objekten av trä, kanske något att snubbla på, blir en påminnelse om att även blicken är taktil och springer ur kroppen. Motiven för fotografierna rör sig ofta på gränsen mellan det personliga och privata – en gräns som omförhandlats många gånger sedan de första bilderna togs 1971.
”Peering into the black box” är en del av Superlocal 2020 som pågår mellan 3-6 sept. Tretton konstnärsdrivna gallerier håller öppet under Supermarket-flagg, istället för Supermarket som skulle ha ägt rum i april och som ställdes in på grund av covid 19.
För info om de andra tolv gallerierna se: https://www.supermarketartfair.com/