Matti Aikio, Björn Melhus, Ella Tillema

28/2-20 till 22/3-20

Nu ropas allt högre efter det ansvarsfulla och hållbara framtidsperspektivet. Det har vi glömt, sägs det. Men behöver vi egentligen mer framtidsvisioner? Den här utställningen reser frågan om inte det modernas envisa framtidsfokus varit en del av problemet.

Framtiden har förvisso, trots och tack vare sin dimmiga ovisshet, drivit oss framåt. Prognoserna har levt vitala liv tills de beslagits med osanning och ersatts av nya. Det finns gott om framtidsapostlar. Dom föreslår att vi skall åka till Mars eller twittra. Politikerna vill ge sken av att ta ansvar för framtiden, samtidigt har det varit deras alltid tillgängliga kryphål, den uppskjutna moralens räddning. Nu tycks den hämndlystet vända tillbaka för att anta det chicken race vi utmanat den på.

Vad skulle hända om vi istället för att jaga framtiden, pausar den en smula? Vi vet ju att den kommer, vi kan inte avskaffa eller förbjuda den. Kanske är det vad framtiden behöver – närvaro, och att vi slutar använda den som en slaskhink för uppskjuten handling.

Det är nu vi skall släcka bränder, nu vi skall rädda drunknande. Det är nu rättvisan måste installeras. Låt oss bordlägga framtiden, eller med Franco Bifo Berardis ord, agera som om vi lever i en oändlig samtid, det vill säga som om vi bara hade ett liv.
Utställningen är kurerad av Erik Berggren/Museet för glömska för TEGEN2